Puss-kalas var ett faktum när valparna skulle tvätta rent varandra efter att de fick lite grädda på nosen

Vissa morgnar börjar på detta vis    

Nu, när vädret tillät, har vi passat på att vara ute med de små.

Har varit lite fööör mycket för att jobba nåt här, men nu ska det uppdateras lite.

Som sagt, bilder på valparna 2 veckor  gamla :-) Har tyvärr inte hunnit blogga så mycket, har alldeles för mycket annat att göra på dagarna. De har nu också fått sina namn och blir Kamerakullen.   

Team Kalippoq´s Kodaq

Team Kalippoq´s Qasio

Team Kalippoq´s Riqoh

Team Kalippoq´s Yashinqa

Team Kalippoq´s Niqon 

Så här ser det ut när Cola närmar sig valplådan :-)

Vågar jag ens tänka det?

Äntligen verkar det ha vänt...

Vi har haft riktigt jobbiga dagar och nätter. En tik som vägrade att äta till och med kattmat och leverpastej. Och 5 st små bebisar som inte ville annat än att äta men det fanns inget i Colas bröst.

Vi har matat och matat. Vägt och vägt igen. Dagar och nätter. Försökt få Cola att äta och dricka så att mjölken har en chans att rinna till.

Och ÄNTLIGEN ser det ut som att vi har lyckats. Bebisarna ökar i vikt UTAN att vi har behövt mata, Cola äter och dricker och alla verkar må bra.  

Vi vill även passa på att tacka för all stöd som vi har fått.

Hane 1

Hane 2 

Hane 3 

Hane 4

Tiken 

Alla tillsammans 

En liten sötnos 

Hane 1 sover gott i husses famn (och det gör husse med)  

Vi har haft ett par riktigt tuffa dagar och nätter med veterinärbesök, oro för valparna och stödmatning. Cola har tyvärr dåligt med mjölk märkte vi igår morse när valparna såg uttorkade ut. Minsta lilla tiken var väldigt slö och vi åkte med ilfart upp till veterinären med Cola och hela gänget. Röntgenbild på Cola visade inte på att något skulle vara på tok i magen på henne så hon fick en spruta för att försöka få igång mjölken men för valparna är det vätskeersättning och stödmatning som gäller tills vidare, tills Cola har kommit igång. Ja jag vet att det inte är säkert att hon kommer igång men självklart hoppas vi på det. Våran lilla svartvita tik, som var alldeles för svag redan från början, klarade sig tyvärr inte.

Vi tar just nu en dag i taget, matar, vätskar och hoppas. Valparna är nu mycket piggare och har gått upp i vikt igen men det vågar jag knappt skriva här ens (eller tänka för den delen).

Jag hoppas kunna återkomma snart med glada nyheter.